Tillämpa konsekvenser vid brott mot de mänskliga rättigheterna
Sveriges långa tradition av att skydda de mänskliga rättigheterna måste konsekvent återspeglas i vår inrikes- och utrikespolitik. Vi måste tillämpa samma normer som används mot Ryssland (efter invasionen av Ukraina) på alla som systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna. Dessa inkluderar, men är inte begränsade till, följande överträdelser:
Israel: fortsatt ockupation och utbyggnad av bosättningar på Västbanken, folkmord i Gaza samt invasionen av libanesiskt territorium med liten hänsyn till civila offer
Kina: massfängslande av uigurer i Xinjiang med tvångsarbete och kulturell utplåning, undertryckandet av friheterna i Hongkong samt årtionden av kulturellt och religiöst förtryck i Tibet
Saudiarabien och Iran: huvudaktörer i den humanitära krisen som orsakats av kriget i Jemen
Ryssland: anfallskrig mot Ukraina samtidigt som politisk opposition i landet undertrycks med våld
Myanmar: fortsatt folkmord på rohingya-folket
Förenade Arabemiraten: den främsta externa möjliggöraren av det pågående kriget och den etniska rensningen i Sudan, tillsammans med andra aktörer, däribland Egypten, Libyen och återigen Ryssland.
Sverige måste utöva politiskt och diplomatiskt tryck på dessa överträdare. I de fall där överträdelserna fortsätter på ett systematiskt sätt kräver vi att Sverige utövar mer direkt tryck genom vapenembargon (särskilt mot Israel), samordnade EU-omfattande bojkotter samt upphävande av handelsavtal och andra associeringsavtal.
Lokala myndigheter, såsom kommunen Utrecht har visat, bör också införa bojkotter, vilket tjänar två syften: 1) De anses vara effektiva åtgärder för att förmå länder att förändras, vilket exemplifieras av apartheidens fall i Sydafrika. 2) De befriar Sverige från dess moraliska medansvar för dessa kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Hur säkerställer vi att utbildning och forskning inte bidrar till kränkningar?
Vi kommer att kräva att högskolor och forskningsinstitutioner fullständigt redovisar alla kopplingar till utländska institutioner. Oberoende nämnder bestående av personal och studenter kommer att utvärdera och rapportera om dessa samarbeten för att säkerställa att de överensstämmer med deras egna etiska riktlinjer.