Vi har inte längre råd att vänta på de perfekta europeiska alternativen
Den liberala demokratin vilar på en grundläggande princip: makt måste begränsas, granskas och balanseras. Det är därför vi har rättsstat, fri press och dataskyddslagstiftning. Men vad händer när den makt som hotar medborgaren inte är den egna staten, utan en annan stats lagar - tillämpade via privata bolag, utan möjlighet till rättslig prövning här hemma?
Det är inte en teoretisk framtidsfråga. Det är en beskrivning av hur det ser ut i dag - och regeringen blundar.
Av Victor Bohman Lind
Varje svensk myndighet som lagrar data hos Microsoft, Google eller Amazon är underkastad amerikansk rätt. Cloud Act från 2018 ger amerikanska myndigheter rätt att begära ut den datan, oavsett var servrarna fysiskt befinner sig, oavsett svenska lagar, utan att Sverige informeras. Det är en strukturell inskränkning av svensk rättsstat som gäller just nu, i dag, medan denna text läses.
Och den myndighet som kan åberopa den lagen är inte längre en abstrakt amerikansk förvaltning. Det är Trump-administrationen.
Det är värt att stanna vid vad som faktiskt har hänt sedan det förra presidentvalet. Trump är tillbaka vid makten. Samtidigt har administrationen fördjupat sina band till amerikanska techbolag, vars intressen och lojaliteter ytterst styrs av amerikansk lag och amerikansk utrikespolitik, inte av de europeiska medborgare vars data de förvaltar.
Den administration som nu kontrollerar de bolag vars servrar hanterar svensk offentlig data är samma administration som strafftullar europeiska handelspartners, öppet ifrågasätter Nato-åtaganden och behandlar europeiska demokratier som motparter snarare än allierade.
I det läget är det vanligaste svaret: att fortsätta som förut och invänta bättre europeiska alternativ, inte ett neutralt val. Det är ett aktivt beslut att låta sårbarheten växa.
Invändningen om att europeiska alternativ inte håller måttet har länge fungerat som ett skäl att avvakta. Det är ett argument som förutsätter att passivitet är kostnadsfritt - och det är det inte längre, om det någonsin var det.
Fungerande alternativ uppstår inte i ett vakuum. De uppstår när det finns efterfrågan. Varje gång en svensk myndighet förlänger ett avtal med ett Cloud Act-underställt bolag är det ett aktivt val att inte ge ett europeiskt alternativ möjlighet att växa och bevisa sig. Vi kan inte i en och samma rörelse beklaga att de europeiska alternativen är för svaga och fortsätta att systematiskt välja bort dem. Det är en självuppfyllande profetia som tjänar exakt en parts intressen.
Frankrike, Danmark och Tyskland har förstått det. De har inlett arbetet med att fasa ut amerikanska leverantörer ur kritisk offentlig infrastruktur. Inte för att de har perfekta alternativ på plats, utan för att de förstår att omställningen måste börja innan alternativen är färdiga. Det är så marknader fungerar. Det är så kapacitet byggs upp. Den europeiska techsektorn är inte svag för att européer saknar förmåga. Den är svag för att europeiska offentliga upphandlare i decennier valt den enklaste vägen. Det kan förändras, men bara om beställarna faktiskt börjar beställa.
Sverige saknar inte bara en plan. Vi rör oss i motsatt riktning.
Det har avslöjats att svenska polisen i minst fem år använt övervakningsplattformen Palantir - ett amerikanskt bolag med djupa kopplingar till Centrala underrättelsetjänsten (CIA) och den amerikanska militären, med bolagets anställda placerade inne i Polismyndighetens lokaler och utan insyn i var svenska medborgares data lagras. Att också europaparlamentarikern Alice Teodorescu Måwe (KD) i detta läge fört odeklarerade lobbysamtal med samma bolag är uppseendeväckande.
Vad samtalen innehåller och vad de kan leda till har inte redovisats offentligt. Det är anmärkningsvärt, och det är ett demokratiskt problem i ordets mest grundläggande bemärkelse. Medborgare har rätt att veta när deras folkvalda överväger att fördjupa beroendet av den typ av aktörer som Cloud Act-problematiken handlar om. Att föra sådana samtal utan offentlig redovisning, i ett läge där våra grannländer rör sig i rakt motsatt riktning, är inte försiktig pragmatism. Det är att aktivt välja sida, och sidan är inte vår.
Den som väntar på att alla bitar ska falla på plats innan omställningen påbörjas har missförstått vad som krävs, och vad som redan pågår. Omställning till europeiska IT-tjänster i offentlig sektor är inte ett projekt som kan planeras färdigt i lugn och ro och sedan sjösättas när tiden är mogen. Det är ett arbete som måste börja nu, parallellt med de verksamheter det berör, steg för steg, med de alternativ som faktiskt finns, därför att varje dag av dröjsmål är en dag då vår offentliga data förvaltas av bolag vars lojalitet gradvis förflyttats till Mar-a-Lago.
Det liberala svaret på okontrollerad maktkoncentration har alltid varit att begränsa den, sprida den och utsätta den för insyn. Den principen bör gälla oavsett om makten bär ett Silicon Valley-varumärke. Svensk rättsstat kan inte skydda data som amerikanska lagar äger rätten att begära ut
Volt ser dessa mönster upprepas över hela kontinenten. Därför kräver vi att staten genomför en nationell kartläggning av vilka offentliga IT-tjänster som i dag är underställda Cloud Act. Volt kräver att Sverige tar en aktiv och drivande roll i det europeiska arbetet med gemensam digital infrastruktur. Inte som eftersläntrare, utan som en drivande röst för öppen och suverän europeisk teknologi.
Och vi kräver att det sker nu. Inte efter nästa utredning. Inte när de europeiska alternativen blivit lite bättre. Nu - för det finns ingen neutral position kvar att inta.