Politiker från vänster till höger tävlar om att visa hur väl de kan stå upp mot "Bryssel". Och sedan, när valet är över, återvänder samma politiker till en halvengagerad EU-politik där Sverige syns minst och påverkar sämst.

Det är dags att sätta ord på vad detta mönster faktiskt kostar oss.

Av Moritz Lang, Volt Sverige

Det som tas för givet

EU är det mest framgångsrika fredsprojektet i mänsklig historia. På en kontinent som under 1900-talets första hälft dränkte sig själv i blod vid inte ett utan två världskrig lever vi idag i en sammanlänkad gemenskap där krig mellan medlemsländer är otänkbart.

Till det kommer den ekonomiska dimensionen. Den inre marknaden är världens största ekonomiska block. Svenska företag säljer fritt till 440 miljoner konsumenter utan tullar, gränshinder eller separat certifiering. Den ekonomiska integrationen har bidragit till decennier av välstånd – välstånd som nu tas för givet men som kräver aktiva politiska val för att bestå och utvecklas.

Att dessa landvinningar existerar är inget argument för att blunda för EU:s brister. Men det är ett argument för att ta dem på allvar nog att faktiskt vilja förbättra unionen. Inifrån.

Passivitet är också ett val

Sverige är en mellanstor EU-medlemsstat med hög trovärdighet, starka institutioner och lång tradition av diplomati och regelefterlevnad. Vi borde vara en av unionens mest inflytelserika röster. Vi är det inte.

Avgående EU-kommissionären Ylva Johansson konstaterade öppet att Sverige har förvånansvärt uselt inflytande i förhållande till vad vi borde ha. Det är en anmärkningsvärd formulering – inte minst för att ingen verkar ha reagerat. Ingen tog ansvar. Ingen lade fram en plan för förändring. Konstaterandet försvann i nyhetsflödet, precis som det politiska engagemang det borde ha utlöst.

I riksdagen, under årets EU-politiska partiledardebatt, fick talmannen påminna ledamöterna om att debatten faktiskt handlade om EU och inte om inhemska matpriser eller partipolitiska poänger. Det säger mer om Sveriges EU-politik än vilken rapport som helst.

Klimatpolitiska rådet slår fast att regeringens klimatpolitik inte räcker för att Sverige ska nå sina egna EU-åtaganden till 2030. EU-kommissionen har 43 pågående rättsutredningar mot Sverige. Reaktionen? I stora drag: tystnad, eller antydningar om att kraven kommer utifrån och är orimliga. Det är inte EU-kritik. Det är ansvarsfriskrivning.

Det syns i elräkningarna

Ta elpriskrisen denna vinter. Elräkningarna i januari och februari var en katastrof för tusentals svenska hushåll. Det är en verklig och berättigad källa till ilska, och politiken måste ta det på allvar.

Men från höger till vänster har förslagen handlat om en sak: att på det ena eller det andra sättet koppla bort Sverige från den europeiska elmarknaden. Egna priszoner, nationella pristak, begränsad export. Det låter handlingskraftigt. Det låter som att Sverige tar kontrollen tillbaka.

Men Sverige är fysiskt sammankopplat med resten av Europa genom kablar som inte försvinner för att vi ändrar regelverket. Det verkliga svaret på höga elpriser i ett sammankopplat Europa är en gemensam europeisk energipolitik: gemensamma investeringar i förnybar kapacitet, energilagring och koordinerad hantering av priskriser. Att i stället vända sig inåt är inte att ta ansvar. Det är att ge väljarna en känsla av handling utan att lösa det underliggande problemet.

Gnällets politiska funktion

Det finns en anledning till att Bryssel-retorik är så populär bland våra politiker, och det handlar inte om principiell EU-skepsis. Det handlar om bekvämlighet. När ett beslut är opopulärt är det praktiskt att kunna skylla på unionen. När ett reformkrav är svårt att genomdriva är det enklare att presentera det som ett externt tvång. Resultatet är en politisk kultur där EU behandlas som en extern kraft – något som händer Sverige, snarare än något som Sverige är med och formar.

Det val vi inte pratar om

EU:s framtid formas just nu, mitt i ett geopolitiskt skifte som Europa inte sett sedan kalla krigets slut. Säkerhetspolitiken omförhandlas. Klimatpolitiken pressas tillbaka. Den inre marknaden utmanas av protektionism. Det är i dessa samtal som Sveriges röst antingen hörs – eller saknas.

Volt Sverige finns till för att påminna om att ett annat förhållningssätt är möjligt. Inte att försvara EU mot all kritik, utan att ta unionen tillräckligt på allvar för att faktiskt vilja förbättra den. Att se EU inte som en börda att hantera, utan som ett projekt att vara med och bygga.

Europa har levererat fred, frihet och välstånd i sjuttio år. Det är inte en slump och inte en naturlag. Det är resultatet av politiska val.

Det är dags att Sverige börjar fatta dem igen.

Bostäder som folk har råd med – som i Wien

Bostadsbristen och de skenande hyrorna är en av vår tids stora orättvisor. Unga människor tvingas bo kvar hemma, pendla timmar eller ge upp drömmen om att bosätta sig i staden de vill leva i. Men det behöver inte vara så.

Wien har löst det. I den österrikiska huvudstaden betalar hyresgästerna ungefär en tredjedel av vad motsvarande boende kostar i London, Paris eller Dublin. Hemligheten är ett ambitiöst socialt bostadsprogram som byggts upp under decennier och som ser boende som en rättighet – inte en spekulationsvara. Volt vill se en liknande modell i svenska kommuner: mer kommunalt byggande, starkare hyresskydd och en bostadspolitik som sätter människor före marknaden.

Drogpolitik som räddar liv – som i Portugal

Sveriges narkotikapolitik är präglad av straff och stigma. Resultatet är tydligt: överdosdödligheten är bland de högsta i Europa, och missbruksvården är kroniskt underfinansierad. Portugal valde en annan väg.

När Portugal avkriminaliserade alla droger 2001 förutsåde kritikerna en katastrof. Det motsatta hände. Överdosdödligheten rasade, HIV-smittan bland missbrukare minskade dramatiskt och den narkotikarelaterade brottsligheten föll. Fokus flyttades från rättssalen till vården. Volt vill se en evidensbaserad drogpolitik i Sverige som prioriterar folkhälsa framför moralism – en politik som faktiskt räddar liv.

Digital demokrati – som i Estland

Estland är ett land med färre invånare än Stockholm, men det har blivit världsledande inom e-demokrati. Samtliga offentliga tjänster är tillgängliga digitalt dygnet runt, medborgarna kan rösta online och systemet sparar uppskattningsvis 1 400 arbetår per år tack vare effektiviseringen.

Transparens, tillgänglighet och tillit till medborgarna är grundpelarna. Volt vill att svenska kommuner och regioner tar efter: digitala medborgardialoger, öppna dataplattformar och e-tjänster som faktiskt fungerar – så att kontakten med det offentliga Sverige blir enklare, snabbare och mer demokratisk.

IT-suveränitet – som i Danmark

När relationen till USA blivit alltmer osäker har frågan om Europas digitala sårbarhet blivit akut. Danmark är ett av de länder som reagerat snabbast. Köpenhamns kommun är en föregångare i arbetet med att minska beroendet av Silicon Valley-plattformar och i stället investera i europeiska, öppna alternativ.

Det handlar inte om tekniknostalgi – det handlar om säkerhet, självständighet och demokratisk kontroll över samhällets infrastruktur. Volt vill att svenska kommuner ställer om: offentlig sektor ska i första hand använda europeiska och öppna digitala lösningar, inte överlåta känslig data till utländska techjättar.

Gratis kollektivtrafik – som i Luxemburg

Luxemburg blev 2020 det första landet i världen med helt avgiftsfri kollektivtrafik. Målet var enkelt: göra det lättare att välja hållbart, och minska köerna av bilar som dagligen kvävde landets städer. Det fungerade.

I Sverige är kollektivtrafiken fortfarande för dyr, för otillförlitlig och för lågt prioriterad – särskilt utanför storstäderna. Volt vill vända på prioriteringarna. Mer pengar till spår, buss och cykelinfrastruktur. Lägre eller inga avgifter där det är möjligt. En kollektivtrafik som är ett reellt alternativ för alla, inte bara för dem som redan bor rätt.

Europeisk lokalpolitik – vad betyder det egentligen?

Det är lätt att tro att EU-politik är något som händer långt bort, i Bryssel eller Strasbourg, och som sällan berör det dagliga livet. Men den politiken sätter ramarna för allt från bostadsregler och hälsovård till klimatinvesteringar och digital infrastruktur.

Volt är det enda partiet i Sverige som aktivt hämtar inspiration och konkreta lösningar från hela Europa och vill omsätta dem lokalt. Vi ser inte Sveriges kommuner och regioner som isolerade öar – vi ser dem som delar av ett europeiskt sammanhang, med tillgång till ett helt kontinents samlade erfarenheter och bästa praxis.

Framtiden skapas i Europa. Nu tar vi den hit – till din stad, din region, Sverige.

Moderaternas dubbla migrationspolitik: en linje i Sverige, en annan i EU

Moderaterna pausar tonårsutvisningar i Sverige under valårets opinionspress. Samtidigt röstar de i EU för ett utvisningssystem inspirerat av ICE-utvisningarna till El Salvador.

Av Moritz Lang och Victor Bohman Lind

Tidöpartierna meddelade nyligen att de enats om en lösning för de så kallade tonårsutvisningarna. I väntan på ny lagstiftning kommer Migrationsverket att pausa utvisningarna. Det är bra. Det är också ett resultat av månader av engagemang från ungdomar, lärare och grannar som vägrat acceptera att Sverige ska utvisa tonåringar uppväxta i Sverige till länder de knappt känner. Däremot håller Moderaterna inte samma ton i EU-parlamentet.

I måndags, knappt en vecka efter beskedet, röstade Europaparlamentets största högergrupp EPP – med stöd från partigrupper längst på högerkanten – för en skärpt linje i EU:s återvändandepolitik. Den svenska ledamoten Tomas Tobé (M) försvarade beslutet med argumentet att “i dag återvänder endast en av fem, vilket är en ohållbar situation”.

Men när debatten reduceras till statistik och procentsatser försvinner människorna bakom siffrorna.

Vad röstade Tobé egentligen för?

EU-parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) godkände ett lagförslag som öppnar för att upprätta så kallade "return hubs" utanför EU:s gränser, detta för att påskynda utvisningar av migranter som saknar uppehållstillstånd. Förslaget utökar också möjligheter till förvar, inklusive för minderåriga, i vissa fall i upp till två år, samt insatser som NGOs jämför med metoder som används av den amerikanska migrationspolisen ICE.

Samtidigt som Ulf Kristersson talar om att ge unga med stark anknytning till Sverige en ny chans, röstar alltså Moderaternas företrädare i Bryssel för ett system som i praktiken kan innebära att ensamkommande barn hålls frihetsberövade i mörka anläggningar utanför EU:s jurisdiktion.

“Return hubs” – en missvisande omskrivning

De så kallade return hubs som nu diskuteras är egentligen förvarsanläggningar i tredjepartsländer utanför EU:s gränser. Där ska personer vars asylansökningar fått avslag, eller som av andra skäl saknar rätt att stanna, hållas i väntan på utvisning.

Begreppet döljer en rad avgörande frågor. Var ska dessa anläggningar ligga? Hur länge kan människor hållas där? Och vem ska egentligen utöva tillsyn?

Liknande modeller finns redan. Italien har exempelvis ingått ett avtal med Albanien om att upprätta mottagningscenter där. Resultaten har hittills varit nedslående: höga kostnader, omfattande rättsliga tvister och ett system som i praktiken ligger utanför effektiv demokratisk kontroll.

Samtidigt ska Europaparlamentet ta bort bestämmelsen om att ett oberoende organ ska övervaka tillämpningen av avtalen, samt kravet på koppling mellan den utvisade personen och det land dit de skickas.

Dyrt, inhumant och ineffektivt

Volt är ett parti som tror på ett Europa byggt på demokratiska, rättsstatliga principer och en tro på mänsklig värdighet. Vi anser att en långsiktigt fungerande migrationspolitik inte kan byggas enbart på oändligt hårdare gränser, mörka avtal och en allt mer fientlig behandling av andra människor.

Dessa utvisningsläger utanför EU:s gränser är inte bara problematiska ur ett människorättsperspektiv. De är också kostsamma, juridiskt otydliga och i många fall totalt ineffektiva. Italiens experiment i Albanien har redan prövats i domstol vid flera tillfällen och mött betydande juridiska hinder.

Att nu försöka exportera denna modell till hela EU är inte ett tecken på en ansvarsfull, faktabaserad migrationspolitik. Det är snarare en populistisk, symbolisk åtgärd som riskerar att gå ut över grundläggande mänskliga rättigheter och skada Europas globala anseende.

Ansvar före opinionen

Sverige befinner sig i ett valår. Moderaterna vill framstå som humana på hemmaplan och handlingskraftiga i Europa. Men en trovärdig migrationspolitik kan inte formas efter opinionsmätningar.

Bakom dessa politiska beslut finns verkliga liv. Ungdomar som Jomana, Ayla och Batis riskerar att få sina liv och sin skolgång sönderslagna av opinionsjagande politiska svängningar. De förtjänar en konsekvent, förutsägbar politik, inte en som pausar utvisningar i Sverige med ena handen samtidigt som den öppnar för att låsa in barn utanför EU:s gränser med den andra.

Volt kräver en migrationspolitik grundad i rättsstatens principer, gemensamt europeiskt ansvar och respekt för barnkonventionen. Därför säger vi nej till mörka förvaringsläger utanför EU:s gränser.

EU grundades som ett fredsprojekt, ett svar på ”aldrig mer” och ett alternativ till tidigare imperier. Det är fortfarande en framgång idag. Finns det något land som frivilligt vill ansluta sig till Kina, USA eller Ryssland? Nej. Men EU har den magnetiska kraften, och många länder står i kö för att ansluta sig till EU. 


Ändå når Europa inte sin fulla potential och är hotat. Ryssland fortsätter sitt krig och förstör Ukraina. USA strävar efter imperialistiska ambitioner. Europa kommer att bli en vasallstat om vi inte förändras. Det räcker inte att Europa blir motståndskraftigt för att överleva. Vi måste bli oberoende för att kunna blomstra. 


Den gamla ordningen är död. Europa kan inte fortsätta att följa föråldrade regler. Vi kan bygga en ny ordning med allierade, en ordning där regler och värderingar räknas.


Igår träffades Europas ledare för att besluta om Europas framtid. De tror att lite mer samarbete räcker för att överleva. De har fel. Europa måste förändras – inte lite, utan mycket.

Vad vi behöver är verklig självständighet. Demokratisk, militär, ekonomisk, social och materiell självständighet. Genom olika hastigheter eller allt på en gång. Volt har en plan.

Tillsammans kan vi bygga ett bättre Europa. Ett Europa som agerar snabbare, med större makt och som är ansvarigt inför er, folket. Ett Europa som talar med en röst och står upp för demokrati och internationell rätt. Ett Förenta staterna av Europa!

Hur skulle det se ut i praktiken? Här är de viktigaste förändringarna vi vill se.

Demokratisk självständighet

1. Makt till det europeiska folket. Vi vill att vi alla ska ha makten att välja en europeisk regering genom riktiga europeiska val, med europeiska kandidater och europeiska partier!

2. Avskaffa vetorätten. Vi måste avskaffa vetorätten, möjligheten för ett land att stoppa beslut. Diktatorer som Orbán får inte ha rösträtt. Europa bör fatta alla beslut med majoritet.

3. Tala med en röst. Vi behöver en riktig europeisk utrikesminister som står starkt mot diktatorer, försvarar internationell rätt utan hyckleri, stoppar krig och förhindrar nya.

Militär självständighet

4. Finansiera frihet. Vi kan spara miljarder i utgifter genom euroobligationer, gemensamma upphandlingar, banbrytande teknikinvesteringar, en europeisk DARPA (Defense Advanced Research Projects Agency) och en helt integrerad försvarsindustri.

5. Seger för Ukraina. Vi ser till att Ukraina vinner genom att använda de frysta ryska tillgångarna, inrätta en flygförbudszon, påskynda medlemskapet och försvara alla vapenvilor med europeiska styrkor.

6. En europeisk armé för att upprätthålla freden. Vi bygger en europeisk kommandostruktur, EU-ägda strategiska verktyg såsom ISR (Intelligence, Surveillance, and Reconnaissance) och en styrka på minst 250 000 soldater som är redo att försvara Europa.

Ekonomisk självständighet

7. Finansiera vår framtid. Vi emitterar euroobligationer för att investera i vår klimatneutrala digitala ekonomi, fullborda kapitalmarknaden och bankunionen och göra euron till en global valuta.

8. Blomstrande innovation. Vi prioriterar Europa, undanröjer alla hinder på den inre marknaden, lockar till oss talanger, etablerar ”EU Inc.” och fokuserar industripolitiken på nya europeiska föregångare.

9. Välkomna våra vänner. Vi accepterar många nya EU-medlemmar, sluter rättvisa handels- och utvecklingsavtal och ökar samarbetet med demokratiska vänner som Storbritannien och Kanada.

Digitalt oberoende

10. Skydda sanningen. Vi tvingar sociala medier att respektera våra värderingar och bekämpa utländsk inblandning, bygger upp en offentlig EU-kanal, skyddar journalister och möjliggör alternativ till sociala medier.

11. En europeisk ”tech stack”. Vi skapar en egenutvecklad digital infrastruktur som alternativ till USA, från A till Ö: europeisk AI, data, programvara, enheter, molntjänster, nätverk och chips.

12. Alla offentliga tjänster använder europeisk teknik. Vi ser till att alla offentliga tjänster på alla nivåer använder europeisk programvara och att all data lagras i europeiska molntjänster senast 2030.

Socialt oberoende

13. Ett liv du har råd med. Vi bygger prisvärda bostäder genom smarta sociala bostads- och renoveringsprojekt. Vi investerar i ren teknik och ett europeiskt elnät för att sänka energipriserna.

14. Kultur hemma. Vi sponsrar film, musik osv. för att sluta se Europa genom amerikanska glasögon. Kultur får inte vara ett privilegium utan en kraft för solidaritet, genom att investera i lokala konstnärer.

15. Frigöra mänsklig potential. Vi gör Erasmus till en universell europeisk upplevelse, investerar i nya färdigheter och jobb och ger unga människor startkapital för sina liv och företag.
    

Materialoberoende

16. Vår egen energi. Vi investerar i ren energi som vindkraft, solenergi och kärnkraft samt batterier för att göra oss oberoende av utländsk energi, som LNG från USA, gas och olja från Ryssland.

17. Återta det industriella ledarskapet. Vi återställer Europa som en tillverkningsjätte genom att investera i nya ekonomiska sektorer som djup- och ren teknik samt kontinentala höghastighetståg.

18. Säkra resurser för vår framtid. Vi investerar i ansvarsfull gruvdrift, sluter rättvisa resursavtal med partners och påskyndar återvinning och cirkularitet för att säkerställa tillgången till viktiga råvaror.

Håller du med? Dina nationella ledare kan förverkliga detta redan imorgon genom att upprätta ett Förenta staterna av Europa som kan agera för att skydda dig och föra en bättre framtid närmare!

Så vad väntar du på? Skriv under vår petition!

Damian Boeselager (mitten) lyckades åstadkomma mycket i Europaparlamentet de senaste 5 åren som ensam parlamentariker. Nu ansluter sig fyra nya kollegor: Reinier Van Lanschot, Anna Strolenberg, Nela Riehl och Kai Tegethoff. Volts möjligheter att påverka europeisk politik ökade mångdubbelt!

Dessa resultat är spikade. I Sverige fick vi 388 röster, som jämförs med 146 röster under Europavalet 2019. Valresulaten visar också att vi kunde nå enskilda valdistrikt där vi lyckades att nå > 1% av rösterna.